1. Slät (opräglad) membrantangent

Slät membrantangent där kontakteringen sker genom att två folier med ledande tryck pressas samman. Tangenten har ingen tryckkänsla, men är tät, tål över 10 miljoner tryckningar och är relativt billig.



2. Slät membrantangent med metalldon.

Slät membrantangent med metalldomsklick. Metalldomen ger klicket och fungerar även som kontaktelement. Slaglängden är bara 0,4 till 0,6 mm, men fingret får känslan av att man tryckt på en tangent. Domens hållbarhet brukar röra sig om 3 till 5 miljoner tryckningar, men inbyggd brukar man vanligen räkna med 1 miljon tryckningar som övre gräns för knappen som sådan.




3. Polyesterdom i frontfolie

Membrantangent med polyesterdom. På denna typ får man klicket genom att frontfolien i polyester präglas som en bubbla. Kan ge ett bra klick till ett relativt låg kostnad. Klicket blir inte lika distinkt som med metalldom. Utsätts tangentbordet för temperaturer över 60o försvinner bubblan och därmed klicket efter en tid. Ju högre temperatur dessto snabbare går det. Tangentfunktionen kvarstår. Hållbarheten > 1 milj tryckningar.




4. Polyesterdomunder frontfolie.

Polyesterdomen kan även läggas internt. För att få bra klick, bör den varianten kombineras med präglingen i fig 6. Temperaturregeln gäller fortfarande. Hållbarheten c:a 1 milj tryckningar.



5. Ramprägling och 6. Tangentprägling i folie

Alla folietangenter, alltså även kretskortsmonterade folietangenter ( 9 nedan ) kan förses med prägling. Präglingen kan göras som en ram ( 5 ) eller med en upprägling som en tangent ( 6 ). Präglingen gör att man lättare hittar tangenten med fingret. Dessutom har det visat sig att man får bättre tryckkänsla om man präglar frontfolien. Det beror på att folien blir rörligare i tangenområdet. Folien blir inte spänd som ett trumskinn över domerna, prägling ger lite dragspelseffekt. Präglingshöjden är vanligen 0,3 till 0,5 mm.




7. Gummitangent

Silikontangenter. Tangenten kan formas fritt efter önskemål. Klicket får man genom att tangenten bärs upp av en tunn sidovägg med 45o vinkel runt hela dess ytterkant. Kontakteringen sker vanligen genom att centrumytan förses med ledande silikon, som kontakterar mot ett kontaktmönster på ett kretskort eller en folie. Man kan även låta centrumplattan gå ned och verka på en vanlig slät membrantangent. Då behöver man inget ledande gummi, vilket i vissa fall kan vara en fördel.




8. Gummitangent verkande på metalldon.

Vill man få fram en tangent med en mycket distinkt inte alltför lättryckt tangent kan man låta silikontangenten verka på en metalldom. Det ger en extremt tydlig tryckkänsla.




9. Kretskortsmonterad tangent under folie.

Kretskortsmonterad tangent under folie. Denna typ av folietangent har vissa fördelar. Ofta kan de göras med lägre tryckkraft än membrantangenter med metalldomer. För kortare serier med begränsat antal tangenter blir det även mer ekonomiskt. Dessutom finns det tangenter med inbyggda lysdioder, vilket ger enkla lösningar för bakgrundsbelysning. Det finns många fabrikat att välja på. Även den ger bäst tryckkänsla om frontfolien präglas.




10. Datortangent

Dator tangent. Bilden visar principen för en tangent för ett datortangentbord. Det lätta klicket får man av ett plastsnäpp och slaglängden genom att en spiralfjäder komprimeras. Vanligen verkar fjädern på en membrantangent. Genom sitt standardiserade utförande och därmed enormt stora volymer får man ner kostnaden på detta relativt komplicerade mekaniska tangentbord.